Bouldering har börjat bli roligt! Må hösten bli lång, krispig och solig.
Vi åkte till Trollbo en dag tidigt i höstas efter vår fem veckor långa semester i Squamish. Det kändes inte bra - inte alls. Vi kom ju inte upp! Vi lyckades med nöd och näppe vältra oss över kanten och toppa ur några femmaproblem. Försök på svårare problem innebar mest krafsande och känslan av att ha en bakdel tung och stor med sizen av ett heffaklumparsle. Förnedrande minst sagt. Både jag och Bobo drabbades av någon slag postdepression. Kontrasten mellan att finna sig själv krafsandes sittandes på en padda och klättra vackra Squamishsprickor var minst sagt slående. Usch.
Hur som helst bestämde vi oss för att bita ihop och nöja oss med att vältra oss uppför femmaboulders. Vi sa till oss själva att det åt åtminstone gav lite träning och att komma ut i skogen på lite korvgrillning var ju heller inte så dumt. Sagt och gjort. Vi fortsatte att klättra femmor - ända till förra veckan när var i Stennäset. Då kom vändningen. Plötsligt lyckades vi klara grad 6a och redan samma dag en 6a+. Vad hade hänt?
Jag vet ju innerst inne att det är så där med klättring och bouldering. Plötsligt fungerar det, och det är svårt att begripa exakt vad man utvecklat sen veckan innan. Kroppen behöver nog ställa in tajming och balans. En slags kalibrering. Sen fungerar man bättre.
Vi har bouldrat både i Stennäset och i Trollbo. Igår blev det Trollbo. Vi klättrade några roliga problem på en grupp med bumlingar som kallas "SAL". Bland annat en takspricka som börjar under blocken i en slags grotta. Rätt fränt. Ett annat problem vi klättrade är en vertikal handspricka som verkligen är en bra testpiece för den som ska åka till nåt riktigt sprickmecka där man lägger egna säkringar. Gaaaaaaaah!!! Det var jätteroligt!
I helgen åker jag till kära Bohuslän för att klättra fina tradleder, träffa kompisar och dricka vin i klubbstugan. Kanske hittar vi en och annan kantarell. Men när jag kommer hem vill jag bouldra mer! Mitt mål för säsongen är att klara 6c.
//Emma
